Anpassning och specialanpassning
Anpassning av hjälpmedel
Hjälpmedlet justeras för att passa den enskilde patienten och att det sker inom ramen för vad tillverkaren medger.
Detta kan uppnås genom tillbehör som anvisas av tillverkaren och/eller genom justering av inställbara funktioner.
I kombinationsavtalet kombineras CE-märkta produkter på ett sätt som godkänns av tillverkarna, vilka då också har produktsäkerhetsansvaret.
Det är alltid tillverkaren (den som svarar för CE-märkningen) som ska bedöma och deklarera hur den egna produkten/tillbehöret kan kombineras med andra produkter/tillbehör. Om man väljer produkt och tillbehör från olika tillverkare måste parterna vara överens om att kombinationen är säker och ändamålsenlig.
Medicinteknisk apparatur i hemmet förordar att anpassning används så långt det är möjligt. Specialanpassning görs om förskrivaren tillsammans med hjälpmedelskonsulent och hjälpmedelstekniker bedömer att det behövs för att tillgodogöra patientens behov.
Specialanpassning av hjälpmedel
När varken justerbara funktioner eller tillgängliga tillbehör räcker för att anpassa ett hjälpmedel till en brukare, går det att specialanpassa hjälpmedel. Specialanpassning innebär att man tillverkar eller omkonstruerar ett hjälpmedel för att passa en särskild brukare.
Innan det går att initiera en specialanpassning måste förskrivaren undersöka om det finns alternativa hjälpmedel som kan tillgodose brukarens behov.
Specialanpassning kräver särskild beställning/anvisning och omfattas av särskilda rutiner inom respektive hjälpmedelsverksamhet.
En specialanpassning ska alltid föregås av en funktionell och en teknisk riskanalys. Vid specialanpassning ansvarar förskrivaren för både hjälpmedlets särskilda konstruktionsegenskaper och den funktionella riskanalysen, medan den tekniker eller annan som utfört själva anpassningsarbetet ansvarar för den tekniska riskanalysen.